lipsill
Oj jävlar. Ramlade in på en rent genialisk (inte genitalisk?) sida nu. För det måste ju räknas som grymt roligt om det handlar om vuxna människor som gråter som små barn medan de äter. Är för mig vad som en ljuv dikt är för en sann ensam, piprökande, illaluktande, halvgaggig, gråskäggig koftabärande poet. Detta är ett masterpiece av guds nåde. Nåväl. Ganska skoj i vilket fall tycker jag.

cryingwhileeating.com
Jag skulle inte gjort det, men när jag såg detta var jag tvungen att unna mig ett gott skratt och låta magen guppa även fast jag är bakis och gör mig själv och min mage minst illa om jag ligger stilla och tomstirrar in i väggen. Det var värt det.

cryingwhileeating.com
Jag skulle inte gjort det, men när jag såg detta var jag tvungen att unna mig ett gott skratt och låta magen guppa även fast jag är bakis och gör mig själv och min mage minst illa om jag ligger stilla och tomstirrar in i väggen. Det var värt det.
Kommentarer
Postat av: Henrik
sidan beskriver den sårbarhet jag tror många har till just mat
Postat av: grim
jag tycker mest att det är perverst
Postat av: Jonte.
Jag tycker det är skoj att dom är ledsna bara.
Trackback