vafan nurå?
Jo jag kom att tänka på en sak idag. Tror det var vintern som var för ett år sen. Förra vintern alltså.
Jag var på jobbet och skulle åter till den verkstad jag varit i några dagar för att sätta upp en vägg mitt i stora hallen för att dela upp det till två mindre verkstäder. Skyndade mig in till arbetsplatsen efter jag kommit tillbaka från lunchrast på firman då det börjat kyla till ordentligt ute, med snålblåst och den osköna form av snö som blåser ner i nacken på en bara för att jävlas. Innan hade jag reglat upp och börjat gipsa från ena sidan där vi haft allt virke osv.
I vilket fall. Nu stack jag gipsskivorna till den andra sidan väggen mellan reglarna eftersom det var så jävla bökigt att få in grejorna genom dörren till det som skulle bli den andra hallen. Skräp, lastpallar och annat som är jobbigt att flytta stod i vägen.
Började skruva upp de grå pappersklädda gipsskivorna och allt medan de sista timmarna av dagen gick började väggen bli allt mer färdig. Den reste sig lika ståtligt upp mot taket som.. som. Inget att klaga på i vilket fall.
Klockan var nu nära på tiden att få åka hem. Jag hade plockat ihop mina verktyg och skulle bara öppna dörren gå ut och sedan in i första rummet igen och hämta byggvinterjackan med sånt där svart krull invändig och sedan hiva in grejorna bak i bilen för att sedan komma till firman, byta bil och sedan fortsätta de 10minuterna hem.
Tyvärr fanns inget vredfan till dörrlåset, alla fönster satt självklart uppe mot taket som de brukar gör i sådana lokaler och jag mitt dumfan hade nyss byggt klart en vägg där jag annars lättsamt skulle kunnat knata ut.
Stod där ett tag och bara andades som bara ett spån kan göra när man inser sin dumhet.
Sedan var det bara att plocka upp skruvdragaren och börja skruva ner skivorna till väggen igen för att komma tillbaka till jackan där jag haft nycklarna. Efter det hoppade jag in i skåpbilen min och for till firman där jag inte sa ett ord och avslutade sedan väggen morgonen efter.
Vad har jag lärt mig av min dumhet? ; -En jävla tur att jag inte blev murare. Då skulle jag fortfarande stått där inbyggd, med insikten om total självförvållad bortgjordhet + att snusen inte skulle räcka mer än en kanska två dagar.
Jag var på jobbet och skulle åter till den verkstad jag varit i några dagar för att sätta upp en vägg mitt i stora hallen för att dela upp det till två mindre verkstäder. Skyndade mig in till arbetsplatsen efter jag kommit tillbaka från lunchrast på firman då det börjat kyla till ordentligt ute, med snålblåst och den osköna form av snö som blåser ner i nacken på en bara för att jävlas. Innan hade jag reglat upp och börjat gipsa från ena sidan där vi haft allt virke osv.
I vilket fall. Nu stack jag gipsskivorna till den andra sidan väggen mellan reglarna eftersom det var så jävla bökigt att få in grejorna genom dörren till det som skulle bli den andra hallen. Skräp, lastpallar och annat som är jobbigt att flytta stod i vägen.
Började skruva upp de grå pappersklädda gipsskivorna och allt medan de sista timmarna av dagen gick började väggen bli allt mer färdig. Den reste sig lika ståtligt upp mot taket som.. som. Inget att klaga på i vilket fall.
Klockan var nu nära på tiden att få åka hem. Jag hade plockat ihop mina verktyg och skulle bara öppna dörren gå ut och sedan in i första rummet igen och hämta byggvinterjackan med sånt där svart krull invändig och sedan hiva in grejorna bak i bilen för att sedan komma till firman, byta bil och sedan fortsätta de 10minuterna hem.
Tyvärr fanns inget vredfan till dörrlåset, alla fönster satt självklart uppe mot taket som de brukar gör i sådana lokaler och jag mitt dumfan hade nyss byggt klart en vägg där jag annars lättsamt skulle kunnat knata ut.
Stod där ett tag och bara andades som bara ett spån kan göra när man inser sin dumhet.
Sedan var det bara att plocka upp skruvdragaren och börja skruva ner skivorna till väggen igen för att komma tillbaka till jackan där jag haft nycklarna. Efter det hoppade jag in i skåpbilen min och for till firman där jag inte sa ett ord och avslutade sedan väggen morgonen efter.
Vad har jag lärt mig av min dumhet? ; -En jävla tur att jag inte blev murare. Då skulle jag fortfarande stått där inbyggd, med insikten om total självförvållad bortgjordhet + att snusen inte skulle räcka mer än en kanska två dagar.
Kommentarer
Postat av: jocke
om du hade varit murare hade du ju varit någon slags kamikaze-josef fritzel.
Postat av: Jonte.
Haha ja, ska vara bra bekymrad och less om man murar in sig själv.
Postat av: B :)
Hahaha:D
Trackback
