jonasisaksson

Så har man stått och svettats i flera timmar i solen. Klätt av sig allt man kan men har ändå långjalingar, snickarbrallor och tisha kvar på sig. Sågandes ett jävla pill till historia av träbit. Träspånet som sprutar ut i bakstycket av kapsågen och yr bakom yr sig ner i en utspridd hög nånstans där bakom. Trodde jag. Vinden tar tag i skiten och slungar spånet in under ögonlocken på mig och överallt mer där det kommer åt. Håret, ner i nacken, in under tröjan. Ja över-jävla-allt på mig utom vart som helst annars. Så står man där och sågar och knåpar några timmar. Inser att det är mat, släpper allt och knatar iväg för en bit mat. Och man hinner knappt in i baracken innen någon självutnämnd humorgud säger. "Fan, har du hjärnblödning pöjk? Höhöhöhöhö...(och skrattat hänger kvar in i vad som känns som det oändliga)" Och så är det varje gång man har håret och axlarna fulla med spån.
Var kanske skoj första gången man hörde det. Då tänkte man: "Haha jaru, det har faktiskt ramlat sågspån ur hjärnan på mig så det ligger här och skräpar på axeln min... Hoho." Men nu, utan undantag ska det komma nån frånskild jävel med röklunga, gäddhäng, Stefan och Kristerhumor och gula fingrar och tycka dom är roliga. Det konstiga är att det bara är den sortens folk som orkar dra dom där skämten som alla andra redan ledsnat på och lagt ner för längesedan. Fyfan.