jonasisaksson

Min förman kom förbi när jag höll på med mitt idag på jobbet. Ett jävla stök var det. Vet inte om någon förstår. Men jag skulle iaf bygga en vägg ovanför innertaket som är i såna här affärer. Sånt där vitt tak som sitter i ett rutmönster typ. Krångligt och omständigt. Sticka upp huvudet, slå i en spik, ner, upp i ett annat hål osv osv osv.
Hur som, när han kom förbi och frågade hur det gick svarade jag att det var ett förjävla bökigt jobb han satt mig på. Jag sa så, ordagrant. Han började skratta, jag med men jag visste inte åt vad. Jag trodde vi skrattade åt att han också tyckte det var ett småjobbigt jobb han skickat mig på  förmodligen. Tänkte inte mer på det efter att han gått.
MEN! Sen slog det mig. Då började jag också skratta. Helt utan förvarning i min ensamet. Bara vanligt skratt, jag skrattade alltså inte så att jag tjöt och tårarna började rinna. Men ändå.
Ordet bökigt har en helt annan betydelse i Norge där man uttalar G som K så ja. Jävla bögjobb hörde han det som. Kanske inte helt rätt att säga åt en av de högsta cheferna om vad man tycker om sin uppgift men... Fult var det när jag väl kom på vad jag sagt.

Bra så.