lod
Jag stod för mig själv ute på 3e ställningsvåningen och höll mig sysselsatt med något oangeläget. Mest för syns skull då det är pinsamt att bli påkommen med att göra ingenting. Så jag har knäckt systemet med att göra något som ser ut att vara något men att jag i själva verket inte gör något. Man får inte vara dum.
Iaf. Någonstans i byggets innanmäte hörde jag ett dovt skrik. Av någon anledning hördes det flera gånger, från vad som jag tyckte var från ett och samma ställe.
Så jag studsade ner från ställningen och gick lite lugnt in för att kolla på vad som försigick.
Det var någon i slitna, mörka & skitiga civila kläder (inte blåställt) låg där på rygg och lät. Gormade.
Kollade in ansiktet och såg att även det varit med om en hel del. Precis som kläderna. Han såg väderbiten ut. Eller snarare härdad av allt för många nätter ute på gatan. Lite för många sängfösare på kvällen och lite för många uppiggare på morgonen.
Erik stod också där. Enligt honom hade lodisen smygit omkring och letat efter något bra att ta med sig. Någon maskin, en radio eller något annat lättsålt.
När Erik först vänligt sagt åt personen i fråga att gå därifrån hade han nekat. Efter samma procedur upprepats med samma resultat av att mannen fortfarande stod kvar fann Erik sig själv stå och skrika åt gubbfan att dra åt helvete.
När han inte heller gjorde det knuffade han helt sonika iväg lodisen så han drattade på röven bland lite blandat bråte.
Det var då jag kom förbi.
Lodisen upptäckte sitt eget misstag men betedde sig som han var någon helt annanstans. Men han plockade upp sig själv och lommade sedan iväg. Av vad man kunde skönja ur hans stela minspel så var det dels besviket och dels lite uppsluppet hånflinande av någon underlig anledning. Tror fortfarande inte han visste var han var.
Några sekunder senare var han borta.
Så jag återgick till mitt. Ställde mig återigen på ställningen, kollade på klockan och undrade vad fan som nyss hänt.
20min senare var det dags att plocka ihop och gå hem. Så det gjorde jag.
Hej.
Iaf. Någonstans i byggets innanmäte hörde jag ett dovt skrik. Av någon anledning hördes det flera gånger, från vad som jag tyckte var från ett och samma ställe.
Så jag studsade ner från ställningen och gick lite lugnt in för att kolla på vad som försigick.
Det var någon i slitna, mörka & skitiga civila kläder (inte blåställt) låg där på rygg och lät. Gormade.
Kollade in ansiktet och såg att även det varit med om en hel del. Precis som kläderna. Han såg väderbiten ut. Eller snarare härdad av allt för många nätter ute på gatan. Lite för många sängfösare på kvällen och lite för många uppiggare på morgonen.
Erik stod också där. Enligt honom hade lodisen smygit omkring och letat efter något bra att ta med sig. Någon maskin, en radio eller något annat lättsålt.
När Erik först vänligt sagt åt personen i fråga att gå därifrån hade han nekat. Efter samma procedur upprepats med samma resultat av att mannen fortfarande stod kvar fann Erik sig själv stå och skrika åt gubbfan att dra åt helvete.
När han inte heller gjorde det knuffade han helt sonika iväg lodisen så han drattade på röven bland lite blandat bråte.
Det var då jag kom förbi.
Lodisen upptäckte sitt eget misstag men betedde sig som han var någon helt annanstans. Men han plockade upp sig själv och lommade sedan iväg. Av vad man kunde skönja ur hans stela minspel så var det dels besviket och dels lite uppsluppet hånflinande av någon underlig anledning. Tror fortfarande inte han visste var han var.
Några sekunder senare var han borta.
Så jag återgick till mitt. Ställde mig återigen på ställningen, kollade på klockan och undrade vad fan som nyss hänt.
20min senare var det dags att plocka ihop och gå hem. Så det gjorde jag.
Hej.
Kommentarer
Trackback
