jonasisaksson

Vaknade helt kallsvettig. Var längesedan nu, men inatt drömde jag något jag fann ytterst jobbigt för min nerver. Jag drömde att jag höll på att svälta ihjäl. Vet inte varför eftersom jag var hemma och jag visste om att jag hade kylen full med saker att äta. Om det inte vore för att jag var tvungen att äta mjukt tunnbröd med ost för att överleva. Jag var ett vrak, så hungrig att jag bara stapplade fram, slog i saker utan mening och hade svårt att tänka klart. Började hanka mig ner till Konsum, klev in i affären. Var plötsligt på Kvantum 7km bort. Samlar mina sista krafter och tar tag i mig själv och koncentrerar mig på att finna tunnbrödet och osten. Hittar. Stor succé. Betalar och lämnar sedan affären. Precis när jag tar första klivet ur entren på kvantum hamnar jag i mitt kök. Konstigt att det hamnat dörr i dörr tänker jag men lämnar den tanken ganska fort men glad att det gick så fort att gå. Sliter upp tunnbrödet, tar ut smör från kylen och smörar mackan. Letar upp osthyveln i näst översta kökslådan och fumlar sedan blint med handen i påsen efter osten. Hittar inget, tittar noggrant och granskande igenom påsen. Inser att jag lämnade den på kassabandet. Skriker ut min förtvivlan. Går på reservkraft, Brink-fart som när han gick in i väggen. Går sakta. Tar minst 10min att ta sig ner för trappen. Öppnar ytterdörren. Upptäcker att mitt hus blivit flyttat ut i skogen. Vildmarken. Känner den stora misären i det hela och tänker att det var väldigt otur att jag inte märkte att dom flyttade huset ut i skogen. Tycker allt är orättvist. Lägger mig ner för att dö. Vaknar helt paj i kroppen. Det där tog på mig.

Vet inte hur jag ska tyda den där drömmen. Men jag tog den som en stort nederlag. Eller att drömmakarn har dålig fantasi till mina drömmar.