jonasisaksson

Idag hände något ovanligt för att vara jag. Har inte gjort det på 5månader sen jag åkte från jobbtiden i Norge. Bortsett från en gång då förstås då jag invigde mitt grilljärn. Det var i mitten av mars då det blev det körvar me' brön.
Dit jag vill komma är - idag lagade jag mat!
Jag hatar ur hela mitt hjärta att laga mat. Tror nog jag kan gå så långt att jag tycker det är roligare att lära sig balansera sin 42" plasmateve på huvet uppför termostrappen au afrikastyle än att laga mat.
Trots att jag ytterst sällan lagar mat intalar jag mig att jag är guds gåva inom kokkonst. Att det bara är att följa receptet eller fristila lite i stekpannan så kommer succén bli ett faktum.

Men.. idag insåg jag tydligen motsatsen. Skulle koka potatis. Ingen aning om hur länge man ska koka de rackarna plus att jag saknade petpinne att kolla när var färdiga. Ni vet när knularna är så trötta att de inte orkar hänga kvar på potätnålen. Efter av vad som kändes som 20min pillade jag med gaffeln i dom och de ramlade av. Wihoo, de är klara!
När jag sedan skulle mosa ihop dom tillsammans med en hård skvätt bregott var de så råbusta att jag böjde mosargaffeln samt att tallriken var vibrerande nära att falla samman i tu, likt ett flerårigt äktenskap på väg mot uppbrott. Det låg i luften att något var på väg att gå åt skiljda håll tids nog. Sen gjorde den det. KLIRK. Tallriken föll itu. Jag plockade ihop tallriken som nu var två tillsammans med potatisgrejset som låg på och slängde det i papperskorgen.

Sen åt jag min mat utan potatis.

Snipp, snapp, snut - nu var sagan slut.