workingclasshero... nåja. arbetare iallefall.
Då har jag avverkat min första dag av en tvåmånaders oändlighet.
Gick smärtfritt att kliva upp klockan 06 trots att jag tror sömnen inte la sig på förrän vid 2snåret. Fick en liten lärling att ta under mina kycklingbensvingar till armar för att så småningen lära honom allt jag kan. Eller iaf vad man inte ska göra när man gör saker. Det fick jag lära mig den hårda vägen och den var inte.. vad säger man. Solig? Lätt? Kul? Ful. Nä.
Som tex en gång för 1½år sedan då jag skulle sätta i en ny skiva bakom avloppsvattenrören i ett diskbänksskåp. Var tvungen att montera lös vattenlåset för att komma åt där bakom. 10sekunder senare - "wow, lätt som en pankis att göra det, redan bortfixat!" tänkte jag. Men vänta lite nu, det är ju vatten i kröken på röret jag nyss monterade av. Humhum, var ska jag hälla det då... Jomen oj titta här, säger mitt vänstra hököga till mig - här sitter ju diskhon så nära och smidigt till. Alldeles ovanför mig och allt. Jag häller det här vettja! Så jag hällde ur vattnet med stor fröjd.
Men vänta! Vart tog vattnet nu vägen när jag håller röret det ska färdas i, i handen?
Jo överallt i hela skåpet såklart.
Så då var jag dum. För att ta ett exempel.
Men idag var jag bara duktig. Så det så.
