jonasisaksson

I väntan på att dagen ska bli imorgon och därmed jobb så har jag och Glenn haft ett litet filmmaraton.

Beavis & Butthead - Alltid lika bra
Napoleon Dynamite - Oftast lika bra
Morgan Pålsson Världsreporter - Dålig under de 15min vi orkade kolla
Trainspotting - Den också alltid lika bra

Kontentan av det kan vi säga som så att svenska filmer kanske man ska ge fan i att se. Speciellt nya.
Om de inte heter Smala Sussie, Torsk på Tallin, Ninja Misson och Terror i Rock 'n' Roll Önsjön osv förstås.
Men de är ju gamla.

Försökte även ge Masjävlar en chans igår på tjockteven. Men den sög så hårt så det blev vakuum och tvn imploderade.
Näst intill iaf. Fick bli nån repris på Discovery istället.


Om 3veckor blir det skoj verkar det som. Bungy. Jepp. Med gummisnoddar förstås.
Norge är inte lika hardcore som Afrika(kan ha varit Syd-Amerika också) där dom hoppar med stumma rötter runt fötterna från hyddor i träden.
Kanske lika bra när jag tänker efter. Orka ha Sveriges längsta ben sen om så vore fallet.

Jag vet inte vad som hände. Men nu har jag iaf "råkat" impulshandla en Les Paul.
Satt som ett fån utan något vettigt att göra igårkväll som jag oftast brukar göra när jag inte har något att göra.
Sitta som ett fån.
Så jag började kolla på norska blocket. Finn.no, och där fann ja'n. En Les. Med rätt färg. Inte svart, inte blå, inte cirklad. Utan den färgen den nu har.
Ringde upp gubben som hade den imorse, prutade lite som den världsvane resemannen jag är.
(Man ska pruta när man är i utlandet. Det hör kulturen till.)


Den kan säkert alla låtar som finns. Inte jag. Så nu ska den lära mig.
Iaf de bra kvalitetslåtarna. Bajs i Bastun och Mobbarn tex.

Sådärja. Tog mig ur koman och var iväg och köpte lite pennor och sånt.
Har lyckats slita mig från vad det innebär att inte jobba i Norge. Ledighetstristessen.

Så här har det blivit hittils i vilket fall efter 2timmars flopprande i ritblocket.



Det blev rätt så fantastiskt om jag ska vara lite självkritiskt. Bara rätt så.

Kollade igenom lite bilder nu och hittade denna. Jag tycker den är fantastiskt.
Vi klädde ut oss, tjoade och hade skoj. Kanske ett par öl slank ner. Några till.
Vi vinkade adjö till Hanna och Sanna som for sin kos.
Vi kanske smuttade på lite Jäger.
Jocke sov i en buske.


Jag har nästan glömt bort hur fantastisk min jacka var. Har tyvärr inte burit den sedan bilden togs.
Jag köpte den speciellt till denna afton, 50kr på Kupan.
Gjord på en bisonoxe stor det på lappen.

Jag tycker att man åtminstonde borde ha en eller två jackor hemma som är gjord av djur eller åtminstonde låtsasdjur.
Det har jag.

Kan lugna er med att bisonoxen var död innan den senare måttades och syddes upp av vana händer.
Så den har inte lidit. Kanske den som sydde.

Det är en elektriker på jobbet som jag alltid tyckt varit lite suspekt.
När han gått fram har han haft sån pondus som bara moppepojkar, kroppsbyggare och negrer på tv med pistol har. De går med fötterna utåt och vaggar sig i stort sett framåt. Ni förstår vad jag menar.

Idag fick jag reda på att han fått sparken. Någon högre uppsatt elektriker hade sett honom  igårkväll när han satt på huk i en av trapporna på bygget och tryckte. Tryckte ut skit ur röven. I trappen!

Så, ja. Han fick inte vara kvar längre.

Såg honom senast igår på förmiddagen då han som vanligt vankade sakta framåt.
Tydligen var hans gångstil inget statement. Han var bara konstant skitnödig.

Tycker lite synd om honom ändå. För igår var han trots allt en kille som hade ett jobb och var bajsnödig.
Numera är han bara bajsnödig.

Idag var det skitnära att jag fick äran att bli den nya basen över de som bygger utsidan av bygget.

Skulle få runt 15pers under mig.
Skulle få gå upp i lön. Skulle få peka och bestämma. - DU DÄR! Gör såhär istället..!

Allt det eftersom den nuvarande basen ska opereras i några månader vilket är rätt lång tid tycker jag. Kanske ingick rehab i det. Osäker på det. Får hoppas på det.

Men det var han bredvid mig i fikabaracken som blev det.
Så det var snudd på att det blev jag. Så ni förstår att det var nära. Jag föll på mållinjen så att säga.
Tror det hade med rutin att göra.

Funderar på att jag kanske ska ta och unna mig att gå och klippa mig nu snart.
Om jag minns rätt så är det runt ett år sen sist. Tror det var när jag och Ante åkte till USA förra hösten jag klippte mig och att jag ville se prydlig ut och ha en välkammad beklädnad på fontanellen då.

Så att man inte ser helt efterbliven ut när man stammar och hankar sig fram i det utlänsdska talet menar jag.

Nu ser jag retarderad ut även fast jag endast pratar någon form av svensk-norska.
Kanske är att jag pratar just det. Tål att tänkas på.

Hjälmen på jobbet gör för övrigt sitt också som påminner till stor del av den gamla tjock-tvliknande gamla Jofahjälmen.

Sådärja, då var det gjort.
Fint blev det. Ont gjorde det. Dyrt blev det.
Flera tusen, men det är lugnt. Har massa tusingar på banken.

Skön kupning på handen såg jag nu också.
Kan nästan tro att att jag gömmer en enorm lök därunder nånstans.

Men det gör jag ju förstås inte.

Det sitter säkert i sen mitt förra liv då jag var förmodligen var
rundresande och kupade handen medan jag vaggade stilla sittandes på huk mot gamla husfasader i olika städer och hoppades något dyrt skulle falla däri. Lortig och med smuts under fingrarna.

Undrar bara vad jag gjorde för bra för att hamna här.
Sålde guldringar av kattguld och spottade åt kommunism kanske?

Jag vet inte, men jag har fått känslan av att jag tycker allt folk som jag inte känner är nötter.
Dvs. Nästan alla i hela världen.
Spelar ingen roll hur de ser ut eller beter sig. Det är grundläggande och jag förmodar att alla är helt dum i huvet.
Men så fort jag hälsar på någon ny person eller bara snackar lite med den nya bekantskapen så brukar det allt som oftast visa sig att det är en helt okej person jag har att göra med. Trevlig, tillbakalutad, förtroendeingivande osv. eller vad nu som kan tänkas vara välkommet hos en ny bekantskap.

Undantag kan i och för sig göras om vissa tjejer. - Hon verkar skön kan jag kanske tänka då.
Men det har nog inte med saken att göra...

Inte för att jag är den som söker upp och pratar med folk självmant direkt. Men det är en skön grundinställning att känna att alla är samling nötter ifall man blir lämnad själv. Inte för att jag är rädd att lära känna nytt folk, men jag är väldigt glad över de folk jag känner och lätt kan känna mig nöjd med att bara känna dem.


Vettefan åt vilket håll det här barkade iväg åt. Känns som det blev lite luddigt. Men jag antar att jag kanske saknar hemma och alla kompisar där. Typ.

Ähh. Skitsamma. Kanske bara har dödsångest. Ska iväg och nåla revbenen med färg igen nu om 20min. Fyfan.
Ondaste jag gjort med mening förutom den gången nyckelbenet picknickade lungan med sin brutna sida.

Tänkte lura den här Dag-Sture på bygget lite idag med ett gammalt hederligt skämt. Ofrivilligt då förstås för jag är inte den som skämtar om något så där hur som helst.
Men han tyckte det var relativt skoj skämt förövrigt.

Stod uppe på taket och måttade och förborrade de fasadskivor vi monterat upp senaste 2-3månaderna.
De här skivorna kostar förövrigt 900kr kvadratmetern vilket blir i runda slängar 2500spänn för varje skiva.
Men iaf, jag måttade och ritade på och han gick efter för att borra hål i dem. Solen stod i högan sky och jag hade glömt mina solglajjor i mercan så ja.
Men han kom med borren och borrade som han aldrig gjort något annat. En hiskelig fart hade vi.

Men bara till det att vi upptäckte att jag (JAG?) ritat ett av kryssen på ett ställe där det inte skulle vara ett kryss.
Förstås märkte vi ju inte det förrän han varit där och pillat med borren.
Så, haha. Ett pyttehål på fel ställe ödelade hela skivan. 2500bananas rätt ner i sjön.

Det var skoj tyckte jag. Inte D-S.

Den mänskliga faktorn är rätt rolig ibland.

Nä nu får det bli att strypa en neger så att säga och borsta tänderna osv. Sedan rakt i säng eftersom jobb hägrar tidigt i morgondiset. Åter en dag med Dag-Sture. Ena jävla dubbelnamn de har här alltså.
Dock ont om rödhåriga Mariuzar vilket annars verkar vara standard uppe i Trondheimtrakterna. Alla ser ut och heter så där.
Utan undantag. Speciellt de som spelar fotboll.

Tur då att jag är söderöver.

Nog om det, nu kör vi. G'natt.

Okej, djungeltelegrafen nådde mig genom sett visst skrik och några viskningar om att PS. I Love You är sevärd.
Jaha, tänkte jag.
Så nu har jag nyss tittat på den. Själv.
Men den var ju känslig och sådär. Stundtals rolig. Mysig. Om saknad.

Kändes lite gay, men det är okej. Funderade kort på att titta på några Die Hard och Rambo-klipp på Youtube för att återställa balansen.
Men sen kom jag på... Jag har nog med hår på bröstet att stå för det. Inte visuellt kanske. Men mentalt.

Så nu rullar jag vidare med Sex and the City-filmen också.

Haha närå, den har jag ju redan sett. Den där rödhåriga är en riktigt vidrig sak förövrigt.
Se den inte, man blir bara arg.

Jag vaknade runt 9snåret idag av morgonsolen som lös mig rakt i anletet och tvingade upp ögonen till den mån att jag faktiskt märkte att jag var utvilad denna morgon.

Då slog det mig att jag vaknat mitt i natten av att vår ytterdörr slogs igen, det var fortfarande mörkt ute så jag kollade på mobilen jag alltid har under kudden då jag sover och såg då att klockan var strax efter 03.00. Vafan?
Så jag fumlade mig ur dubbelsängen, smög ut ur rummet i bara jalingarna, tog kofoten som ligger alldeles vid entren i en hylla och checkade sedan genom lägenheten beredd att hugga med kofoten i misstanke om minsta rörelse. Hittade ingen, kollade så att datorn stod kvar på det glasbeklädda tvbordet. Det gjorde den så då lunkade jag tillbaka genom mörkret igen, låste dörren och somnade sedan om även om pulsen inte riktigt var i samma lugna vilotakt längre.

Men när jag nyss stod i köket för att koka några ägg till en av mina paradrätter äggmacka och kaviar så märkte jag något jävla skumt.

NÅGON hade målat mina ägg till håriga pungkulor? Vem gör något sådant? Vem var det som slog i dörren i natt?

Jag kastade förövrigt äggen och gjorde något jag aldrig gjort själv förut och det är det jag sitter och glufsar i mig nu med lite äpplejuice. Falukorvsmackor. Gott javisst, men inte det som jag tänkt mig i första hand.


Trist när det blir sådär.

Fan nu vet jag vad jag ska göra! Jag ska ta upp måla-saker-karriären.
Nästa helg är det jag som pyser på Panduro och köper lite jox. Papper, penna och lite färg. Det ska jag.
3mil i brandhärdade mercan så har jag lite att pula med om jag får tråkigt igen.


Konstig förövrigt att bilen fått för sig att gå som en klocka efter den brunnit. Innan har det varit en vild chansning att ta den någonstans. Då kunde den hitta på vad fan som helst. Nu är det inte lika spännande att köra längre.

Förutom att den låter som en EPA som blivit för trimmad så de som hade den innan var tvungna att registrera om den till bil igen. Tyvärr är det lika bra drag i den fortfarande sen den förmodade epatiden.

Ähh, kanske inte blir någon proffspokerkarriär ändå. Tror inte man ska tilta då, eller ha oflyt.
I curse you Lord.

Nu fattas det bara att någon tjej man tycker om ska spotta en i ansiktet.

Då är lyckan fullkommlig.

Ja jag har funderat och fnulat bra länge på det här nu. Jag ska fanimej flytta till Kina och bara jobba jobba jobba och jobba lite till. Har upptäckt det nu att jobba är livet. Det får dagarna att gå, när man kommer hem är man bara trött och inte orkar göra något. Och på helgen när man vill göra något kan man inte göra något eftersom Norge inte tycker om helger. Och tvn är bara ett alternativ i 3timmar. Men det gör ju ingens dag. Om det inte är Dum&Dummare hela tiden, men det är det ju knappast. Eller Harold&Kumar escape from Guantanamo Bay. När om det är Harold eller Kumar som knäar den andre i nötterna så han fiser. Det är humor och liveglädjehöjare på hög nivå.

Men iaf, jag orkar inte vara ledig längre tror jag. Vore fint att jobba på Levi's eller något annat bra märke och klippa sömmar 18timmar om dagen hela veckan hela året för att kanske få sluta lite tidigare någon dag och unna sig 7timmars sömn och ett mål McKines eller så. Mer behövs inte. Eller förresten, jag vill jobba med att göra Happy Meal-leksaker. Det verkar skoj och typiskt jobbigt. Så får det bli om läget blir så. Jepp.

Till dess dricker jag öl och kollar på Discovery till tristessen blir total. Då kanske jag gör något annat, kollar om balkongen fått någon ny utsikt troligtvis.

Eller nu vet jag, jag ska koka ägg. Då blir man glad.

Kanske ska skita i det här med att jobba i Norge för att istället livnära sig på att spela poker. Ny fluga verkar det som.
Spelade lite nu och jag vill inte säga exakt hur bra jag är men... Så jag tjänar, säg typ 7kr i minuten.

Om jag spelar 30min varje dag vilket blir 210 kr och det rullar på så har jag råd med två mål hämtpizza om dagen och resten spar jag till annat som hyra och billån. Och om jag då jobbar (spelar kort 30min) varje dag. Även lördagar och söndagar! Då har jag 3300 att leka med på en hel månad. Får iofs sälja lägenheten och istället hyra en sketen 1a i Pilis eller så + offra bilarna och hoppa på bussen om jag ska någonstans. Men det skulle gå.

Pokerproffs. Klingar fint.

Påminnelse till mig själv; Tryck inte i dig 3st askar halstabletter på en gång. Eller i alla fall inom en väldigt kort tidsintervall.
1ask per 10minuter under 30min. I brist på snask. Gottepåsen var dom, vafan?
Okej, det var gott men inte riktigt värt det.
Men nu vet jag betydelsen av fenylalaninkälla iaf. Borde ha varit den myt jag hoppats på.

Kanske man skulle... Nä.

Sådär, har länge letat efter ersättare från det att jämställdhet kom upp på tapeten och barbystade strandbruppor i almenackor runt om i byggbodarna var tvungna att plockas ned. Och eftersom jag aldrig fick ta del av det där har jag nu funnit något som kanske kan göra så jag vet hur det kändes att vara snickare förr i tiden. För 5år sedan ungefär. Vet inte om det är på gott eller ont men jag var tvungen att köra. Uppfattar mig själv som jämställt uppväxt förutom det att Pappa alltid klippt gräset och kört bilen på resor med familjen, Mamma sytt gardiner och tvätta. Men allt det räknas ju ändå inte eftersom det är så det ska vara.


Men nu har jag hittat min suppleant till kalenderflicka. Om man fäller ut henne blir hon 2m. Perfekt.
Tyvärr ser man inte vad det är då. Bara att det är en måttstock.
Men fladderfladder så. -Hejhej tjejen.

Fladderfladder, Hejdå tjejen.

Jo jag kom att tänka på en sak idag. Tror det var vintern som var för ett år sen. Förra vintern alltså.
Jag var på jobbet och skulle åter till den verkstad  jag varit i några dagar för att sätta upp en vägg mitt i stora hallen för att dela upp det till två mindre verkstäder. Skyndade mig in till arbetsplatsen efter jag kommit tillbaka från lunchrast på firman då det börjat kyla till ordentligt ute, med snålblåst och den osköna form av snö som blåser ner i nacken på en bara för att jävlas. Innan hade jag reglat upp och börjat gipsa från ena sidan där vi haft allt virke osv.
I vilket fall. Nu stack jag gipsskivorna till den andra sidan väggen mellan reglarna eftersom det var så jävla bökigt att få in grejorna genom dörren till det som skulle bli den andra hallen. Skräp, lastpallar och annat som är jobbigt att flytta stod i vägen.

Började skruva upp de grå pappersklädda gipsskivorna och allt medan de sista timmarna av dagen gick började väggen bli allt mer färdig. Den reste sig lika ståtligt upp mot taket som.. som. Inget att klaga på i vilket fall.
Klockan var nu nära på tiden att få åka hem. Jag hade plockat ihop mina verktyg och skulle bara öppna dörren gå ut och sedan in i första rummet igen och hämta byggvinterjackan med sånt där svart krull invändig och sedan hiva in grejorna bak i bilen för att sedan komma till firman, byta bil och sedan fortsätta de 10minuterna hem.
Tyvärr fanns inget vredfan till dörrlåset, alla fönster satt självklart uppe mot taket som de brukar gör i sådana lokaler och jag mitt dumfan hade nyss byggt klart en vägg där jag annars lättsamt skulle kunnat knata ut.

Stod där ett tag och bara andades som bara ett spån kan göra när man inser sin dumhet.
Sedan var det bara att plocka upp skruvdragaren och börja skruva ner skivorna till väggen igen för att komma tillbaka till jackan där jag haft nycklarna. Efter det hoppade jag in i skåpbilen min och for till firman där jag inte sa ett ord och avslutade sedan väggen morgonen efter.

Vad har jag lärt mig av min dumhet? ; -En jävla tur att jag inte blev murare. Då skulle jag fortfarande stått där inbyggd, med insikten om total självförvållad bortgjordhet + att snusen inte skulle räcka mer än en kanska två dagar.

Oj jävlar. Ramlade in på en rent genialisk (inte genitalisk?) sida nu. För det måste ju räknas som grymt roligt om det handlar om vuxna människor som gråter som små barn medan de äter. Är för mig vad som en ljuv dikt är för en sann ensam, piprökande, illaluktande, halvgaggig, gråskäggig koftabärande poet. Detta är ett masterpiece av guds nåde. Nåväl. Ganska skoj i vilket fall tycker jag.


                                           
                                                                    cryingwhileeating.com

Jag skulle inte gjort det, men när jag såg detta var jag tvungen att unna mig ett gott skratt och låta magen guppa även fast jag är bakis och gör mig själv och min mage minst illa om jag ligger stilla och tomstirrar in i väggen. Det var värt det.

- Okej, det var bara en fråga om tid. Men där stod jag ensam, lämnad av Polisen i väggrenen på motorvägen i Jessheimtrakterna.

Jag följde med som sällskap till Esso för lite nattsnask. Tydligen var hon som körde lite för onykter. Skitfull. Vilket inte gillades av de blå så hon fick snällt blåsa och åka på förhör. Själv stod jag där med skägget i brevlådan och utan riktig vetskap om vägen tillbaka till födelsedagsfesten. Enda beskrivning tillbaka  var  -Raka vägen genom skogen och bortåt som polisen tydligt pekade med sitt häxnäskrokiga pekfingar i skimret av blåljuset .

Med endast ett sexpack öl, en påse godis och ett paket cigaretter började jag trava med obestämda snedsteg in genom skogen. Där skogen tog vid försvann det lilla månljus som fanns, totalt mörker och undertecknad kvällen till ära tilldelad en ofördelaktig skelsyn. Ett resultat av 3st öl som blev 12 lite tidigare under kvällen.
2 timmar, några återvändsgränder i form av tågbanestaket, en cykel, sex öl och ett par smutsiga myggjagare senare var jag framme.

När jag steg in genom dörren hade alla däckat utspridda över lägenheten, tjejen som blev tagen var redan tillbaka trots att hon var på förhör i en stad flera mil bort. Vi utbytte några ord. Hon grät, jag fes och avrundade kvällen med att somna in i ett paltkomaliknande tillstånd med alla kläder på, dricka vatten kom inte på fråga. Jag var full så ursäkten är godtagen.

Det var min kväll det. Välkomna förresten!