jonasisaksson

---

Det här är kul, en mexikan som till halloween klätt ut sig till en ärkemexikan. Sombrero, poncho och hela fadderullan. Dessa kläder finns inte att hitta i gemene mans garderob. Men han har. Och han lyckas. Som han lyckas! Sånt tycker jag är fantastiskt.

---

Idag sa jag nästan upp mig, igen. Eller jag sa; Får jag inte jobba här säger jag upp mig. Gick som smort. Så då kan jag jobba iaf 2-4veckor till innan jag tar till samma kraftuttryck igen.

Vaknade helt kallsvettig. Var längesedan nu, men inatt drömde jag något jag fann ytterst jobbigt för min nerver. Jag drömde att jag höll på att svälta ihjäl. Vet inte varför eftersom jag var hemma och jag visste om att jag hade kylen full med saker att äta. Om det inte vore för att jag var tvungen att äta mjukt tunnbröd med ost för att överleva. Jag var ett vrak, så hungrig att jag bara stapplade fram, slog i saker utan mening och hade svårt att tänka klart. Började hanka mig ner till Konsum, klev in i affären. Var plötsligt på Kvantum 7km bort. Samlar mina sista krafter och tar tag i mig själv och koncentrerar mig på att finna tunnbrödet och osten. Hittar. Stor succé. Betalar och lämnar sedan affären. Precis när jag tar första klivet ur entren på kvantum hamnar jag i mitt kök. Konstigt att det hamnat dörr i dörr tänker jag men lämnar den tanken ganska fort men glad att det gick så fort att gå. Sliter upp tunnbrödet, tar ut smör från kylen och smörar mackan. Letar upp osthyveln i näst översta kökslådan och fumlar sedan blint med handen i påsen efter osten. Hittar inget, tittar noggrant och granskande igenom påsen. Inser att jag lämnade den på kassabandet. Skriker ut min förtvivlan. Går på reservkraft, Brink-fart som när han gick in i väggen. Går sakta. Tar minst 10min att ta sig ner för trappen. Öppnar ytterdörren. Upptäcker att mitt hus blivit flyttat ut i skogen. Vildmarken. Känner den stora misären i det hela och tänker att det var väldigt otur att jag inte märkte att dom flyttade huset ut i skogen. Tycker allt är orättvist. Lägger mig ner för att dö. Vaknar helt paj i kroppen. Det där tog på mig.

Vet inte hur jag ska tyda den där drömmen. Men jag tog den som en stort nederlag. Eller att drömmakarn har dålig fantasi till mina drömmar.

Jag är alldeles matt och öm i röven efter en skumpig men smidig åter-jungfruresa. Vill gärna se att det är en jungfruresa med bilen eftersom den på så många plan påminner om Titanic. Inte utseendemässigt utan mer om vad som skedde sen en bit in på dess resa. Blir lite mer spännande då och faktiskt så bubblar den väldigt underligt och skumpar sig fram. Precis som om något vore galet. Men det är det ju inte. Tror jag.

Känns som det här är en repris på något jag skrivit tidigare. Börjar kännas som jag okynnesskriver bara för saken skull. Inte för att jag kommer fram till något vettigt. Sammanfattningsvis så har jag haft en trevlig helg hemma. Speciellt i torsdag, fredags, lördags OCH igårkväll. Och idag.

Jag har nu upptäckt att jag fan regerar på att vara bakis nu om dagarna. Helt osannolikt vad dåligt jag mår. Ärkebakis.Tror jag vet hur de som är deprimerade på riktigt känner sig nu. Typ trött och så.

Jag lyckades för övrigt att gå genom hela kvällen utan att göra bort mig. Självklart spack det när jag skulle gå hem från McDonalds vid 3snåret. Ocharmig till tusen. Kunde gått men det slutade som en väldigt tråkig historia. Men! Det var skoj.

Nä, nu ska jag våldtäktsduscha eftersom jag är för lat för att stå och sen hem på storbjudnig. Frukost? Gott.

Ikväll blir det skoj, men inte så roligt så att det roliga hoppar ut hoppas jag.

Fylleskriver lite nu. Är fan besviken på alla som inte kom på efterfest. Blev bara en, det vill säga jag själv. Är ett jävla röj i vilket fall. Välter stolar, skrålar och har mig. Spelar Metallica på näst högsta volym tex. Ska förhoppningsvis däcka snart. Men det är ett senare projekt, ska först försöka dricka mig så jag inte kommer ihåg något av det här nu så slipper jag kännna mig sviken. Pungspark på alla.

Du med.

Guns ´n Roses - Anything Goes

Idag när jag vaknade var jag glad igen. Vaknade i huset på Frösön. Kul.

Sen alldeles nyss idag när jag skulle trimma moppemuschen återgick allt till det normala och jag var bara lite glad. Jag råkade trimma den till den grad att den försvann. Mustaschen är borta. Kanske lika bra. Har två månader på mig att vänja mig vid att gå baröverläppad. Sen har den nog växt sig ut igen.

PROGG! Nationalteatern - Jack the Ripper

Nu när jag läste mitt inlägg från igår insåg jag att det kanske inte var så roligt ändå. Var roligare igår då jag var lite uppe i det. Förlåt.

---

Jag har haft en gudomlig dag idag. Jobbat pyttelite innan jag satte mig i mercan tillsammans med lite popmusik, ostfrallor med kaviar, apelsinjuice och 55mil som skulle betas av. Mercan gjorde ett så gott jobb och överraskade mig till den grad att jag blev så glad att jag stannade i Rätan, klappade den ömt på huven och tankade en halv tank 96oktan istället för 95 bara för att den varit så duktig.

Kan för övrigt jämföra bilen med en fet och tjurig unge från USA någonstans. Eller överallt. Den är fumlig, ibland kanske den tar en paus och vilar, och sist men inte minst är den oftast jävligt störig. MEN! Den kommer fram till slut. Precis som små lipfejsade fetton gör bara för att jävlas. De gör det de ska. Absolut inte mer, men ändå inte så pass dåligt att man har hjärta att skuffa undan och gömma dom. Så är min bil.

Kan givetvis dra paraleller med allt annat löst folk, men det är inte lika skoj som ovannämnda.

Kjell-Erik, 63år, Dalarna tycker inte om skåningar. Efter att en skåning som är inhyrd i företaget stått och försökt förklara för Kjell hur ur hans synvinkel tolkade en ritning. Efter åtskildiga "Ta om det där är du snäll, - Va? , - Ursäkta?, - Vad sa du? VAAA? m.m."(Jag förstod vad han sa men jag ville se hur det artade sig) så brast det.
Eller han skrek inget eller så. Han gick bara därifrån med långa steg utan att säga något. Alldeles för långa steg med tanke på benlängden, såg lite dumt ut faktiskt.
Sen sa han inget mer. Men jag såg hur det yrde svordomar i huvudet på honom.
Sedan gick han iväg och var borta ett tag. Antagligen för att pinka och fukta nyllet med lite svalt kranvatten i baracken.
Jag stannade kvar för att plocka ihop lite saker och den där skåningen stod fortfarande kvar och pratade om ritningen även fast vi gått därifrån och för längesedan slutat lyssna.
När  Kjell kom tillbaka frågade jag "Tycker du skåningar är dum i huvudet?" -Ja, kan en skåning som sjunger, sjunga på svenska må väl fan en vanlig jävla skåning kunna prata svenska!?" sa han med upprörda vokaler på klingande dalmål. Jag hummade fram ett ja, sedan tog vi vårt utstyr, sa "Hej" och gick åt varsitt håll hem.

Nu är det 4-5 gången här i Norge som jag ätit eller druckit saker som blivit för gamla. Vet inte om det är kylskåpen som gör ett halvhjärtat jobb eller om saker bara går ut för tidigt här. Eller om jag helt enkelt borde granska det jag äter lite mer noggrant. Har hittils blivit några brödskivor som det börjat växa vithåriga gröna saker på samt lite klumpig mjölk och senast idag då saften ruttnat. Tycker det är lite trist iaf. Och inte alls lika gott då det som är grönvithårigt smakar gammal jord, mjölk smakar satan och saften smakade gammal jordkällare. Inte alls som vad det borde smaka, tror jag.

Vad jag vet är iaf att jag ska prova hålla mig borta från att äta gammalt unk hädanefter.

Fast det är väl precis som att äta snor antar jag, att man blir bakteriehärdad.

Okej, då var det gjort. Var vid Vemorksbrua en jävla bit bort idag och kollade vad som egentligen är så skoj med bungyjump. Var väl ganska skoj och så. Precis när man trodde gummisnodden skulle glömma hur den funkar var lite spännande. Men annars, nja. Var lite hispig inombords men lugn som en förlamad sengångare utåt just när jag skulle hoppa, men det var nog mest för att det var så långt ner till avgrunden, och stenigt.
Sen när det var klart och jag dinglade där upp och ner som ett annat kånkelbär och fick fullt med blod i huvudet var jag likgiltig igen. Som att ingenting hade hänt även fast jag för några sekunder sedan hoppade med bara ett snöre runt fötterna rakt mot vad som liknade ett platt stenrös.

Sådär såg det ut iaf, ganska skoj var det.

Om bara tolv timmar är vi på väg mot en liten håla 23mil västerut där det vankas bungyjump från vemorksbrua. 85meter nästan rakt ner.
Ska bli skoj, som jag tror jag nämt tidigare. Mer om allt imorn. Just nu värmer jag upp med öl, whiskey och lite snus så att jag inte ska känna kylan i sängen min när jag lägger mig och vakna som någon annan frusen och stel jävel. Har inte satt på elementen än så vi har runt 17grader i lägenheten. Vill inte vakna som en kall pinne imorn igen då det är en stor dag. Vi tänker strategiskt, så vi dricker lite i nöd.

Och snusar, det gör jag bara i smyg. För jag snusar inte. Egentligen. För jag har slutat.
Eller vafan, självhyckleri. Jag är ju utomlands, då får man unna sig en ful jävel under läppen lite då och då.

Två öl till tillsammans med tvn och Staffan och jag sover sen. Hoppas jag.


Så här fin och avslappnad blir man efter fler än några öl.

Idag när jag stod och jobbade med att fästa mina fasadplattor kom även en plåtslagare för att fixa lite där jag höll på. Plåt-Roger kan vi kalla honom. En typisk norsk som röker och fikar mycket. I alla fall, han höll på att fästa lite plåt och höll på med sitt. Och när han fäst en av alla plåtar vände han sig om till mig och sa "den där sitter fan lika bra som en hästkuk i en bondkattsmus" och antyder på sin plåt, varpå jag hör mig själv säga "ja ,haha det gör den fan det" Även fast jag inte kan ett dugg om hur det funkar på landet eller något om hästar, katter eller möss.

Men jag gissar på att han tyckte han satt dit sitt plåtstycke bra jävla nog i alla fall.

Läste i Wermlandsposten eller vad det var om en rätt kul grej. En gammal stackars tant hade blivit lurad på några hundra kronor av en stilig man i medelåldern som plingat på hennes dörr och uppträtt en smula förvirrad. Han sa att han blivit akterseglad av sina arbetskamrater när de skulle hem från dagens jobb. Hans skjuts hade helt sonika åkt ifrån honom och lämnat honom, men i bilen hade han sina pengar, mobil och annat som kan vara bra att ha. Så han bad lite snällt om att få låna lite pengar till en taxi hem eftersom han bodde på landsbygden och visste annars inte vad han skulle ta sig till. Och den gamla damen trodde på honom och började rota i portmonän efter några ihopvikta hundralappar. Mannen bugade hjärtligt och lovade att återkomma dagen efter att betala av de pengar han nu fått låna.

Men såklart, han kom aldrig tillbaka med några pengar.

I alla fall. Men AKTERSEGLAD?! Det stod så. Det var ett bra ord.
Kanske inte har lika stark innebörd nuförtiden som förr.
Som i dåtiden då man som besättning för handelsfarande herrar i stora skepp for på halvårsresor till asien och sånt för att byta smycken mot sidendukar eller vad man nu bytte.
Då kan jag förstå att det kändes snopet om man står där i någon hamn i Kina och blickar ut mot havet där det enda man ser är sitt skepp sakta fara hemåt. För nära för att göra något åt det men samtidigt för långt borta för att skapa en tung tryckande känsla av tomhet och hjälplöshet i bröstet.
Man står där med fullt av nya fina exotiska grejor under armarna att ta med hem till familjen i Sverige. De skulle verkligen bli glada åt den nya porslinsvasen som egentligen var för dyr, alla kryddor och de nya leksakerna åt barnen. Och sist men inte minst skulle ju även husherren åter få se sin kära familj. Slå armarna om varandra och återigen känna sig hel.
Men det blev tydligen inte så. Istället står man där.

Då kan man snacka om att inte veta vad man ska göra. Ensam och med halva jorden hem. Akterseglad.
En penningpung som inte ens ens kan stava hemfärd. Så ja. Snopet. Vänta ett halvår till nästa skepp från Sverige dyker upp eller ta sig ombord på någon annan skuta som har England som destination. I bästa fall.

Nu har innebörden lindrats något. Tror de gånger man blir akterseglad nu i dagarna är de gånger man blir så full så man missar taxin till krogen eller något i den stilen. Men det går ju att lösa ganska smärtfritt.

Om det inte är nyårsafton förstås. Då sitter man där, kommer ingen ny taxi på nyårsaftnar.

Det var så nära. Så nära att man knapps ens en själv kan tänka hur nära det var. Så nära var det att jag inte tänkte skriva något idag eftersom jag inte riktigt har något vettigt att komma med. Men sen kom jag på 'det här blir ju skitbra, en guldgruva i nonsens'. Blir ju en massa text osv. Rubrik och allt! Det här säger ungefär lika mycket som två dyngpackade personer i konversation. Mycket om inget alls.
Jag kan spinna vidare på detta minst en sjömil till i ord av förlorad essentiellhet. Men jag tror jag nöjer mig här...

Och om det är någon som läser, var lugna, här går ni inte miste om något alls. Inte ett någe!

Då jag annars är sparsam med att dra på smilbanden på jobbet var det ett brutalt glädjeflin som kom smygande på mig idag. Och varför ska jag berätta snart. Nu. Innan har all min övertid gått till att jag kan ta ledigt och samtidigt ha lön. Komp.
Men nu jävlar i min låda har det blivit akut tidsnöd på bygget. Tror det kan ha att göra med allt livstrött folk som går runt och driver utan att göra vidare mycket. Jag skulle vilja påstå att jag nästan gör mest. Om man ska jämföra.
Åter till saken, pga bristande tid till att få klart bygget så börjar de nu pynta ut övertidsersättning istället.

Det passar mig bra.

Vill inte säga exakt hur mkt eftersom pengar är ett känsligt ämne och det här är en öppen dagbok. Anteckningsbok. ANTECKNINGSBOK.
Men en gång i tiden skulle man räknat det som 600bugg. I förorten 10kebab i bröd osv. Per övertidstimma. Typ.

Jag vet inte vad jag ska göra med alla gamla hårda bugg och ta-med-hem-kebab-i-låda som jag kommer ha i överflöd liggande någonstans.

Men glad blev jag. Inte för att jag kommer jobba över så värst mycket, men om jag gör så ska jag fira med en stor svulstig kebab och bara äta halva. Bara för att.

Jag ville skjuta från höften men vågade inte. Låta spikpistolen hänga i skärpet, slänga till med höften, en smidig manöver med handen och Pff, Pff, Pff ljuder ur tryckluftspickan och CocaColaflarran tappar luften och ramlar död ner från byggställningen.

Så ville jag göra, så gjorde jag inte. Jag sköt med försiktiga handleder och istället  för pff pff pff lät det tsching, tschang och  sedan trrrt när jag träffade allt som inte var flaskan.

Har jobbat lite på jobbet också. Så att det inte är något oklart med det.

Ja! Ta en liten titt på den här godispåsen som jag i godan tro köpte på en färja mellan Sverige någonstans och Tyskland någonstans för en ca. 5 år sedan. Fel av mig då den färglada godispåsen inte bara innehöll snask, den innehöll även ett dolt budskap. Om jag skulle vara en godispåse i Tyskland skulle jag nog passa mig för att göra en så tydligt ordlek i mitt firmamärke då deras land fick lite hybris med just den mannen i spetsen för rätt många år sedan. Trodde det fortfarande var lite tabu där men nä. Och ett hjärta på allt också.

En gång rökte jag inomhus. Det ångrar jag att jag gjorde. Det luktade sådär men såg ut ungefär såhär:

Vet inte riktigt vad jag vill säga. Men Sverige kom etta respektiva tvåa i bowltävlingen i rullbräda i vilket fall. De gjorde kickflippar, handplants, ollies om vartannat och en kille ramlade och bröt röven såg det ut som. Det var rätt roligt men samtidigt lite tråkigt. Verkar inte sådär jätteskönt att få ett betonggolv flygande jättefort mot en stillastående röv.

Sällskapet var Jag, Mellberg, Moss och Lundstam. Hela dagen och kvällen varvades med att vi applåderade, vi drack öl, vi pratade, vi var på 3 förfester, besökte 1 fest, 2 kebabhak, 1 Subway och åkte 1 tåg, 1 bil och 2 taxis.

Nu har jag precis kommit hem.
Vet inte hur, men mitt huvud har fått en förmåga att skapa smärta av sig själv helt automatiskt de dagar efter jag druckit mig ur hus och sinne, plånbok och minne. Jävla konstigt det där.

Ja just det! Jag köpte Metallicas S&Mdvd idag. Den är kul.

Yes! Eller no... Min hals blev av någon anledning väldigt ömmande och halsmandlarna tyckte det var läge att jävlas.
Så då var det bara att sätta hårt mot hårt. Satt i min ensamhet och kurerade med whiskey igårkväll vilket inte hör till vardagsrutinerna. Smakade sådär men det tog sig. Jag tror 20cl Four Roses och en Norrlands är en alldeles lagom mängd att dricka. För nu är halsen inte det minsta ond. Det är däremot huvudet.
Närå. Allt fint, whiskeyn satt som en smäck och nu blir det snart tåget in till Oslo med Mellberg för att se på någon skatetävling osv.


Jepp. Var nog det.

Eftersom Jocke, en av mina fem läsare tidigare undrade hur ful min bygghjälm är så har  jag bild här.

Fråga mig inte varför jag flinar. Tyckte väl det var läbbigt att vara med på kort eller något. Lite scenskräck.
Eller helt enkelt för att Kjell-Kriminell som står i förgrunden och skrattar och skrockar på sitt  egensnickrade dalmål åt mitt fotografiupplägg med självutlösaren.
-Knäpp och spring, flina dumt och spring tillbaka för att se resultat. Bli besviken. Knäpp och spring, flina dumt och spring tillbaka för att se resultat. Bli besviken. Knäpp och spring... osv.

Glömde att nämna det, men jag har fått en lärling. En norsk.
När jag började jobba med honom tyckte jag att jag sett det ansiktet förut, men kunde liksom inte placera om vartifrån jag kom ihåg honom. Efter någon timma och några försök från min sida till lite torrprat och bara -Ja, jeg tror de jeg eller -Nei, jeg tror ikke det jeg - till svar så slog det mig! Det måste vara Thurman Merman. Den snoriga ungen från Billy-Bob Thorntonfilmen BadSanta.

Bara det att han blivit lite äldre och lite smalare pga längdökningen. Och ja, lite längre var han också.
Men allt som kännetecknar Thurman är där. Det korta tokkrulliga håret, sättet han fäster ögonen någonstans i fjärran så att han tror att man inte ska se på honom att han precis när som helst kan råka skita tegelstenar. Han äter bara mackor och när man frågar honom om något så ser det ut som han kan ha någon aning om svaret men han tänker så mkt på det att han glömmer bort vad jag frågat när han väl ska säga vad han tror.



Vet förstås inte om det är han. Men det måste vara det. Thurman Merman.

Efter att det har blivit September och regnat i 18 av 25dagar(det är SERRI(öst)!) som jag varit här och solen endast sneglat fram några enstaka gånger med sitt blekfeta och tillbakadragna tryne genom himlaportens dörrar upptäckte jag att det är rätt kallt här. Innan var det mest regnet som gjorde det kyligare än vanligt men nu är det helt plötsligt kallt utan väta och då vill jag höja ett varnande finger att om man glömmer att ha händerna djupt nerstoppade i fickorna på jobbet.. Så fryser dom. Speciellt om man inte gör något.

Så ja, Hej långjalingar. -Hej du fula variant till mössa att ha under hjälmen, -Hej rinnande snor, - Hej hösten.
Hejdå att gå till jobbet för nu har jag fixat mercan igen. Tack ska jag ha.

Okej, så blev det. Och det är i vilket fall inget självskryt. Det är en backup ifall lägenheten brinner upp. Om så vore är det kanon att ha den ON-line ifall jag vill titta lite på den senare.

Okej okej. Råkade bli lite tung i handen då jag egentligen bara skulle snitlsa dit moppemusche med lätta glesa drag med blyertspennan. "Blev väl" ett lite grövre hygge där ovanför läppen än vad som borde. Lite mer mex vilket jag tycker klär mig.

Då jag nyss kom på mig själv att jag inte ätit grönsaker sedan en kväll för, ja säg 4månader sen. En minneslucksfylld kväll som avslutades som sig bör på Kebanbaren då jag utan mitt eget godkännande råkade stoppa i mig de kebabssåsdränkta grönsakerna bredvid kebaben och stripsen. Allt detta skedde så hastigt att jag inte förstod vad som hänt förrän det redan var för sent.

Så det ska jag ta igen nu med en  grönsaksvecka. Eller rättare sagt en lökvecka. Detta innebär att jag inte ska jobba så värst länge på kvällarna + att jag varit sjuk en dag. Enkel matematik.

Igår hände förövrigt två relativt tråkiga saker:
1. Jag råkade somna på mobilen som var i laddning under natten. Den var blir tydligen kokhet när den laddasa så när jag vaknade hade jag två stycken brännmärken i pannan.

2. När jag skulle dricka min tjockmjölk till kvällsfikat hade den förvandlat sig själv till någon slags billig filmjölk. Halvtjock, grynig och med en smak som inte kändes helt förväntad.

Om allt går som jag vill ikväll blir jag klar med ett självporträtt. Jepp! Har varit tvungen att köpa ett sudd så jag kunde göra lite justeringar. Som det ser ut just nu ser det ut som någon med knotig röv suttit rätt så länge i nyllet på mig och därav orsakat någon allvarligare form av sockerdricka. Ser lite lam och skev ut. På bilden alltså. Tror jag.

Okej, det satt inget alkonugga ute imorse. Var iofs dagg i morgongräset. Säkert därför. Men ja, jag förlorade.

Men som verkligen var otur var att min bil hade slut på batteri när jag skulle vrida om och köra mina 3-4min till jobbet. Allt detta för att bakluckan inte gått att stänga sen i fredags har bakluckslampan lyst och levt om i några dagar. Vilket var lite lite otur för mig.
EFTERSOM jag fick gå till jobbet! 20min tog det! Kom för sent fram till råga på allt. Kompenserade iofs det med att sluta 3timmar tidigare.
Så nu ligger jag på jämt.

Sitter i soffan och pular frenetiskt i mig lite torra brödskivor. Ska nämligen på jobbet idag.
Kan sätta 5spänn. Nej förresten, jag sätter 10kr. Norska! På att tjocktanten under oss sitter ute vid bänken nu när jag går ut till bilen. Det regnar nämligen inte och det brukar hon fira med att kliva upp i ottan och sätta sig och knäppa ett par cider och dra i sig några cigg. Kvart i sju på morgnarna. Sedan gör hon inte så mkt mer.
Rykten säger att hon surfar rätt mkt efter män. Ingen kommer. Bara hon.

Nu har jag legat i soffan och varit sjuk hela dagen. Eller kanske inte sjuk, när jag vaknade andra gången var jag av någon anledning frisk. Kanske är less. Och är man less ska man bete sig lesst. Iaf när man är själv, annars drar man bara ner sin omgivning i samma stämning. Ingen blir gladare av en sur jävel med livstrött uppsyn.
Så! Jag kammade fram luggen á la Ryssland, drog på mig mjukisarna i äkta kloakbarnstil från Ukraina och ställde mig i badrummet av norsk underklass.

Så såg jag ut så i några minuter och kände mig lite mer i misär än vad jag egentligen är.
Sen kammade jag bak håret och gick ut från toan.
Känner mig faktiskt rätt glad nu. Och jag känner mig knappt trött heller. Skitbra!

---

Ja jo, jag hörde en fin melodi på radion för några veckor sen av en viss John Lennon. Hann bara höra slutet av låten och att sedan programledaren till norsk säga att låten hette Yellow Sky. Ja hon sa och uttalade det så. Helt säkert!

Så när jag kom hem efter avslutad arbetsdag sökte jag igonom internet efter den låten. Youtube, jag var överallt.
T.o.m. där jag inte borde ha letat...
Fann den ingenstans. Så jag laddade hem en "Best of". Har inte riktigt orkat lyssna igenom den. Men nu efter att winamp gått på shuffle i ett par veckor så kom låten nyss upp. Jealus Guy hette den. Haha ja.  Det uttalas ju nästan lika även fast det är så olika ord. Hoho.

Ho.Så jävla tokigt det kan bli.

Är det fest så är det. Då ska man se ut såhär, som en ost eller som en grytvante är att föredra.
Sen ska man dricka som om det inte finns någon morgondag.
Tyvärr gör de det. Varje dag efter kvällen innan.



Ja, kolla in en film som heter Kenny. Handlar om en snubbe från Australien som har en lite väl hög yrkesstolthet över sin syssla som bajamajarengörare. Han läspar och har en fin livssyn och har många fula formuleringar. Lätt sevärd! 7.4 på imdb också är precis mitt i prick.

Idag är jag en kleine knaben. Skulle egentligen ha jobbat med det var någon som måste ha tappat en massa tunga saker i huvudet på mig inatt och fisit på kudden. Ont i huvudet och irriterad i ögonen.

En sak med Norge är ganska bra iaf och det är att det inte är någon karrensdag. Så man kan vara sjuk utan att känna sig extra tyngd för att man inte får in några pengar för det. Skulle nästan kunna påstå att jag skulle kunna gå hemma jämt och få betalning för det. Fast det är klart, inte om jag var tvungen att vara sjuk hela tiden.

Och de som går hemma hela dagarna i några år och påstår att de är sjuka ljuger ändå.

Kanske är omoget tänkt och formulerat, men utbrändhet är ett jävla påhitt.

Rise and shine honey.

Jag just det ja. Jocke! Du må ladda hem Volbeat - Guitar Gangsters & Cadillac Blood.
Eller nä. Köp den!
Eller alla borde köpa den! Till och med Öhd borde göra det. Även fast du är skivvändare.

Blev paff. Senast jag var beredd att köpa ett nysläppt album var 1987 då Guns släppte Appetite. Men då hade jag inga pengar eftersom jag var så kort och bara ett år gammal.

Trodde inte det kunde göras bra, ny musik. Bara Crashdiets första, Hardcore superstars, Neil Youngs nyare + några få till hör till det som faktiskt är värt att öppna på plånkan för idag.

Några gånger tidigare har jag vaknat och kännt att det kanske vore en idé att sluta dricka alkohol.
Eller ganska många gånger. Eller typ varje gång. Eller typ varje helg sen studenten.

Så känns det nu också. Smakar likavfall i munnen och mår som nån sparkat mig i pungen.
Fast det är det värt. Varje gång. Varje vecka.

För det är ju skoj sålänge det varar. Slog tyvärr inget nytt rekord i folk som bor här igår. Det blev bara nio som sov i vår tvåa.


Där var jag också bakis. Det visade sig bli en fin dag. Det kanske det blir idag med.

1. -Vet du hur du får tänderna på en Somalier utslagna utan att slå honom?

2. -Varför går en jude runt med en gastub på ryggen?

3. -Varför går en jude runt med två gastuber på ryggen?





Svar:
1. - Rita en bulle på en sten
2. - Beroende
3. - Han är en dealer


Var rätt skoj. Fast räkna på att jag är full också.
Då blir saker lite roligare även fast det inte är så värst roligta. Egentligen.



Närå, de är jämt roliga.

Den här grejen med gubben i Eksjö som hållt sin MS-sjuka fruga instoppad i en lekstuga i 9år och lite då och till varit där och både hytt med näven, skrålat och smackat på ett par jürgens.

Varför? Det är väl onödigt och tragiskt dessutom.

Det är väl ingen mening att slå på någon som är lam och inte känner att det gör ont? Det är menlöst.

Det är ju när det gör ont som det är roligt att slå. Kanske inte oprovocerat mot löst folk på stan osv.
Som att dänga ensamma folk i gäng, nita gammelfolk och annat otyg är inte helt okej.
Men att småslåss som kompisar, göra upp man mot man på gammalt hederligt vis eller bara boxas t.e.x. kan väl få gå.

Skoj var när Andreas hivade iväg ett nätt slag rätt mellan ögonen på mig. (Ungefär precis där näsan sitter.) Det var under en av många minnessvaga Wärdankvällar i Höglekardalen det skedde.
Snoken fick en spricka och jag kunde inte andas genom vänster näsborre på några veckor.

Sköljde näsan och pulade upp två enorma papperstussar i hålen för att stoppa flödet.

Sen skålade vi vidare och tjoade kvällen igenom. Skrattade som något fantastiskt nyss hade hänt.
Som om Sverige nyss lagt vantarna på VMbucklan eller dyilkt.

Men det skulle ju aldrig hända.

Jag kom på att jag köpte lite lättdryck igår också.

---

Ja just, vi hade förfest igår också. Som ett litet firande till att GLENNS's stadsfränder från GBG har kommit hit på besök över helgen.

Vi förfestade till 4.00. Sen somnade vi. Nu har vi vaknat. Några dricker slattar, några kvälvjer ut sin ölsmak  i toaletten.
Ikväll kör vi på riktigt.

Sov 7st sammanlagt i vår lilla 2a inatt. Inget knussel där. Rekordet ligger på 11st som ett resultat av att alla somnade på vår inflyttningfest för ett halvår sen.
Då kan jag gå med om att det blev lite trångt.

Har nu varit på en blixtvisit i sveriges avskum till håla Charlottenberg och storhandlat lite smågrejor.
Av mitt matkvitto att döma gick pizzagrejen i stöpet och jag fortsätter att köra på beef&cheese.
Men en grej blev jag lite brydd på såhär i efterhand. "Längtan" - 25.90kr. Vafan!?
Vet inte om kvittot vet något jag vet inte vet, men jag verkar fått det jag längtat efter nu i vilket fall.

Lär visa sig vad tids nog.


Blev så matt av att köra bil 20mil så jag unnade mig en välkyld Norrlands. Den var god.
Men som tur är känner jag mig givmild mot mig själv ikväll så det blir nog en 1-10öl till + kanske något annat att skölja ner det med som en bonus innan det är dags att stilla somna in i sidostupa bakom soffan.

Godkväll.

Neeeej!
Klev nyss ur duschen då jag till stor besvikelse upptäckte att strumporna var slut. Rena alltså.
Eftersom jag är emot att tvätta saker (strumpor i synnerhet) så brukar jag anlita folk som tvättar åt mig.
Är så principfast att jag aldrig tvättat strumpor ens en gång!

När jag tänker efter är det nog enda principen jag inte brutit. Vilket känns lite som en vinst i det lilla.
Tyvärr kommer nog även den principen att gå i kras tids nog.

Måste komma på en ny princip, eller några till dess. Känns inte så glammigt att vara principlös...
Fast en del prylar behöver inte ens kallas princip för att man inte ska göra det. Och om man ändå gör det beror det nog på att man är full eller efterbliven.
Och efterbliven hoppas jag att jag inte blir.
Och blir jag så full så att jag är kapabel att göra efterblivna saker har jag garanterat redan somnat. Så jag sitter säkert från mig själv. Det är bra.


Men iaf. Nu måste jag åka in till byn och köpa ett gäng nya svarta strumpor så jag står mig ett tag till.
Har aldrig gjort det men jag är ganska så säker på att jag hatar att gå barfota i myggjagare. Speciellt när det regnar.

Om nu min ytterst noga beräknade höftning som på ett ungefär stämmer så har jag idag ätit min 100e Grandiosa PowerPanpizza med smak Beef&Cheese idag sen jag först kom till Norge i vintras.

Det har varit gott.

'

Men nu tror jag det är dags för något nytt. Något helt annorlunda.

Hej Ham&Cheese. Kanske.
Troligen om jag känner mig själv rätt. Och det hoppas jag att jag gör.

Imorse beslutade jag mig för att inte hålla käft så som jag brukar kunna göra när jag kanske har något att säga till om. Egentligen.

Så jag ställde mig och skrek som ett as. Rakt ut. Åt allt och inga.
Som om hela världen var lomhörd och dum i huvudet.

Detta avgrundsläta utgjordes förstås av en ren reflex efter att min ena arm gjort årets längsta och vad som även kändes som årets hårdaste schvung med hammarn rakt på fingrarna på andra handen.

Ni kan visualisera att en steroidsnubbe ska försöka vinna sin flickväns gunst på ett tivoli i en sån där slå-hårt-som-fan-på-och-vinn-en-teddybjörn-grej.
Och att min hand nu var utbytt mot klossen som han ska träffa med släggan för att få kulan att låta "KLING" i toppen på.

Det var en liten del av min morgon. Resterande delen av dagen gick  även den väldigt bra.

Jag stod för mig själv ute på 3e ställningsvåningen och höll mig sysselsatt med något oangeläget. Mest för syns skull då det är pinsamt att bli påkommen med att göra ingenting. Så jag har knäckt systemet med att göra något som ser ut att vara något men att jag i själva verket inte gör något. Man får inte vara dum.

Iaf. Någonstans i byggets innanmäte hörde jag ett dovt skrik. Av någon anledning hördes det flera gånger, från vad som jag tyckte var från ett och samma ställe.
Så jag studsade ner från ställningen och gick lite lugnt in för att kolla på vad som försigick.
Det var någon i slitna, mörka & skitiga civila kläder (inte blåställt) låg där på rygg och lät. Gormade.
Kollade in ansiktet och såg att även det varit med om en hel del. Precis som kläderna. Han såg väderbiten ut. Eller snarare härdad av allt för många nätter ute på gatan. Lite för många sängfösare på kvällen och lite för många uppiggare på morgonen.

Erik stod också där. Enligt honom hade lodisen smygit omkring och letat efter något bra att ta med sig. Någon maskin, en radio eller något annat lättsålt.
När Erik först vänligt sagt åt personen i fråga att gå därifrån hade han nekat. Efter samma procedur upprepats med samma resultat av att mannen fortfarande stod kvar fann Erik sig själv stå och skrika åt gubbfan att dra åt helvete.
När han inte heller gjorde det knuffade han helt sonika iväg lodisen så han drattade på röven bland lite blandat bråte.

Det var då jag kom förbi.
Lodisen upptäckte sitt eget misstag men betedde sig som han var någon helt annanstans. Men han plockade upp sig själv och lommade sedan iväg. Av vad man kunde skönja ur hans stela minspel så var det dels besviket och dels lite uppsluppet hånflinande av någon underlig anledning. Tror fortfarande inte han visste var han var.

Några sekunder senare var han borta.
Så jag återgick till mitt. Ställde mig återigen på ställningen, kollade på klockan och undrade vad fan som nyss hänt.

20min senare var det dags att plocka ihop och gå hem. Så det gjorde jag.


Hej.